Hejjagsaknardigjagsaknardigjagsaknardig
Brutalt, fruktansvärt och plågsamt mycket. Hemskt. Avskyvärt. Så att jag går sönder. Går i bitar. Trasas. Vet inte vart jag ska ta vägen utan dig, jag är inte helt utan dig. Jag är så tom utan dig. Jag saknar dig. Kan inte gå ett steg utan att tänka på dig. Du finns inom mig. Du finns som en klistrad hinna utanpå mig. Du är med mig. Omsluter mig, uppfyller mig, lämnar mig inte för en sekund medan du inte är här. Du är överallt utan att vara hos mig. Vill ha dig hos mig för jag saknar dig. Du fattas mig. Du är inte här.
Det känns liksom vemodigt att vakna när jag vet att det är de sista minuterna som gäller, de sista sekunderna jag känner mig hel och fullständig och lycklig. Jag försöker ta på så många små platser som möjligt, känna på varenda litet hårstrå som sticker ut, försöker låta varenda sekund av beröring vara effektiv och göra skillnad på dig. Känna dig njuta, andas, känna din kropp be om mer, jag njuter av att röra vid dig för din hud är så varm och len, så len. Jag tänker på att det här är de sista minutrarna jag får se dig, jag vet inte när du går och jag vet inte om jag får följa med dig och det sticker lite i mig när jag tänker på det. Förtränger snabbt att det är sista minutrarna och njuter istället. Känner att jag redan saknar dig och har börjat ta igen för de stunderna jag inte får röra vid dig nästkommande vecka. Man tror att man ska vänja sig vid att inte får träffa dig jämt men det räcker med att skiljas från dig en enda gång för att inse att så inte är fallet. Det sticker lite i mig en gång till och jag låter dig njuta. Vill inte gå upp, vill inte klä på mig, vill inte att du ska klä på dig och låta kläder skilja min hud från din. Vill inte att du ska gå någon stans, hungrar girigt efter att få se på dig, öppnar öronen bara för att få lyssna efter dig, låter det sticka i hjärtat lite till och känner nästan tårarna bränna. Nästan. Gör allt för att få åka med dig, njuter varenda sekud som jag får lyssna på din röst, det är en sån där bra morgon och vi mår bra båda två. Fast pulsen ökar för varje meter närmare vi kommer sluthållplatsen och det sticker i mig när jag tänker på hur jag dränktes i din doft när jag satte mig i din bil kvällen innan och när jag tänker på att det kommer dröja flera dagar innan jag får dränkas i den igen. Du kliver ur bilen och jag vill sitta kvar och bada i dig och din doft men jag vill inte missa dig och får hoppa ur och springa efter. Tar tag i din hand som har en vante på sig och den går inte att hålla i ordentligt men det är ju du. Det sticker och jag vet att det tar slut. Du kramar mig och kysser mig hejdå, säger samma sak två gånger liksom för att övertyga mig som egentligen inte vill acceptera att det är slut för nu och flera dagar till nästa gång, du kysser mig och vänder dig om och går, onostalgiskt, utan att vända sig om. Jag står kvar en sekund och ser efter dig och det gör lite ont och jag vill inte att det ska ta slut för jag saknar dig redan. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket.
