Filosofiska

Hur ska man ta ett beslut, när man vet att man inte kommer få något stöd för det? När man vet att hela världen kommer vända sig emot en med sitt fula förakt, när man vet att ingen håller med? Trots att man mår dåligt och inte vill mer, kommer inte ens den som alltid, alltid, funnits där för en hålla med? Hur gör man det, när man vet att man måste?

Jag får ont i magen. Jag skäms varje dag för att jag inte klarar en del av vad jag håller på med. Men jag har gett mig in i det och om jag inte gör det måste jag göra nåt annat. Och jag får inget stöd. Jag är så utelämnad till tomheten, till vårt hus där ingen bor och till novembermolnen som aldrig släpper igenom någon sol. Till tystnaden och suset av kylskåpet, till magont och ångest. Utelämnad till skam. Ensam.

Lillasyster
hon börjar bli stor
Hon tittar på oss som är störst
ser hur man ska göra
Hon pratar som oss
Precis som oss!
Hon talar efter manus
varje replik är intränad
Och alla hennes kompisar svarar
De vill också vara med i samma TV-program

Jag har sett programmet förut
Men det var inte samma människor med
och det handlade om något annat
De sa inte samma ord
men det är samma publik
Det är kommersiellt
main stream
Gjort efter normer, för att sälja
för det är så det ska se ut

Jag stänger av TV:n och går ut
Det finns fullt med människor där ute
Kläderna är köpta i stora kedjor
Ansiktet är fläckfritt med djupa, svarta ögon
Så som man ska vara

Så finns de dem som anser att man inte ska vara som man
De tycker att man ska vara som sig själv
De hittar sig själv genom annorlunda kläder
En tjej rakade huvudet och tatuerade skallen
De är sig själva
som man ska vara

Allt verkar så krångligt
Jag tror inte jag vill vara
Så jag slutar försöka
Slutar sminka mig, slutar klä mig
strävar inte efter mig själv, inte efter andra
Glider längre ifrån stereotyper
tappar skalet, blottar den tomma insidan
Kvar blir inget människorvärdigt