Filosofiska

Det handlar om att minnas. Det handlar om att krama och förknippa doften med svek och förtryck. Det handlar om att minnas att han valde någon annan framför mig, att minnas falskspelet och lögnerna rakt upp i ansiktet. Det handlar om att komma ihåg känslan av att något inte stämmer, om att komma ihåg ångesten när jag vet att något inte stämmer. Jag får inte glömma känslan av lamslagenhet när jag utan förvarning får veta vad som inte stämmer. Jag måste minnas känslan jag fick när världen vändes upp och ned. Missbrukat förtroende. Upprepat. Det handlar om att återkalla nätterna av otillräcklighet, den ständiga känslan, när man vet att man finns endast i brist på annat. När man vet att man håller kvar, enbart för att otryggheten är tryggare än något annat.

Det handlar om att glömma. Glömma doften jag förknippar med kärlek och trygghet, glömma sängen jag kryper ned och försvinner i, glömma rummet och hemmet och familjen som skyddar mig. Det handlar om att glömma glädjen, att glömma skrattkramperna när vi rullar på marken och slåss, att glömma leken när jag stjäl täcket. Jag måste glömma känslan av enhet, av helhet, av självklarhet. Jag måste glömma alla dygn, veckor och månader av trånande och längtan. Det handlar om att inte längre minnas en vana. Att inte minnas ett liv.

Annars fungerar inte det jag gör. Det handlar om minnen.