Filosofiska

Jag är ledsen när jag går för att saker inte blir som jag tänkt mig. För att jag inte är människa nog att underhålla dig, för att jag inte är livlig och kreativ. För att jag inte kommer på något att göra och för att du lägger all skuld på mig. För att du inte tycker om mig när det händer. Jag är ledsen när jag går för att jag älskar dig och för att jag alltid är rädd att förlora dig. För att jag inte vet vad som händer så fort jag går ut genom dörren. När som helst kan mina brister vara avgörande, vara anledningen till att du slutar älska mig. Mina brister kan förvandla mig till ett avlägset misstag, ett minne av en konstig människa som inte kunde något.

Så jag är ledsen för att jag inte klarar av. För att jag så gärna vill tro att jag har förändrats, att jag har blivit något värdigt, men dessa stunder visar att jag i grund och botten fortfarande är samma person. Jag är inte till för andra människor. Det är då jag är ledsen, för jag vill för allt i världen vara till för dig.